For Reservation Call : 1.888.222.5847

Tap To Call
Hem » Film » Tusen gånger god natt

Tusen gånger god natt

I filmen ”Tusen gånger god natt” gräver den norske regissören Erik Poppe i det komplexa ämnet om priset för att arbeta med krigsrapportering. I huvudrollerna ser vi välmeriterade Juliette Binoche och Nicolaj Coster-Waldau, även känd som Jamie Lannister i Game of Thrones.

Filmen börjar rafflande med att fotografen Rebecca (Juliette Binoche), som är en av världens främsta krigsfotografer, har lyckats bli accepterad av afghanska självmordsbombare och fått deras godkännande att fotografera och dokumentera hela händelseförloppet, från bön till dess att bomben detonerar. I förberedelseritualen ingår en skenbegravning av den kvinna som sedan kläs med spikbälten av sina burkaklädda medsystrar. En scen som är svår att glömma och som får Rebecca att närma sig gränsen för där hennes roll som neutral åskådare suddas ut.

Konsekvenser av krigsbevakning

Rebecca slås medvetslös i explosionen och vaknar upp i en sjukhussäng. När hon blir utskriven återvänder hon till familjen där livet med vandringsbyxor och stickade tröjor står i skarp kontrast till de avlägsna och farliga platser dit Rebecca förlägger sina reportageresor. Familjen, främst Rebeccas man Marcus (Nicolaj Coster-Waldau) börjar få nog av all orolig väntan och Marcus hotar med att ta ut skilsmässa om inte Rebecca prioriterar familjen före jobbet i krigsområden. Den äldsta dottern, som har kommit upp i tonåren, pendlar mellan stolthet över mammans arbete och rädslan att förlora henne. Den yngre dottern har än så länge inte helt insett allvaret i mammas uppdrag utan fokuserar mest på om Rebecca har några presenter med hem. ”Tusen gånger god natt” tar upp en komplicerad fråga: Vad och hur mycket är det värt att offra för att berätta om omänskliga orättvisor? En fråga som varit ständigt aktuell sedan fängslingen av Schibbye och Persson och dödskjutningen av Nils Horner. Filmen ger inget svar på den frågan men den skakar ändå om rejält och väcker eftertanke. Inte minst är det lätt att börja fundera på hur man får ihop en nästan förtärande passion med familjelivet?

Kunnig regissör med bra skådespelare

En film blir sällan bra utan noggrant castade och bra skådespelare regisserade av en kunnig regissör. Den norske regissören Erik Poppe har ett förflutet som fotograf på nyhetsbyrån Reuters och Juliette Binoche har agerat fotograf på vita duken tidigare. I genombrottsfilmen ”Varats olidliga lätthet” (1988) använde hon kameran för att dokumentera Pragvåren. Privat är Juliette Binoche engagerad i ”Reportrar utan gränser” något som troligen är en hjälp på vägen när hon på samma sätt som en grävande journalist tar sig in i rollen. Det är få skådespelare som besitter Binoches förmåga att vända kommersiella filmer till smala. Hennes motspelare, den danske skådespelaren Nikolaj Coster-Waldau är en värdig motpol och gestaltar den snudd på bortglömda skäggiga hemmapappan väl. Coster-Valdau blir i filmen en symbol för det enkla livet. Det enda som sticker lite i ögonen bland huvudkaraktärerna är parets båda döttrar som har en tendens att lite väl amerikanskt melodrama. En del av detta räddas upp av Erik Poppes skickliga arbete med att rikta kameralinsen mot betraktaren och lyfta fram fotografen som sällan får någon medial uppmärksamhet.

Comments are closed.