For Reservation Call : 1.888.222.5847

Tap To Call
Hem » Film » The Queen

The Queen

Det är den 31 augusti 1997 och hela världen är i chock efter nyheten om prinsessan Dianas död. Särskilt det brittiska folket har förlorat sin prinsessa. Två unga prinsar har förlorat sin mamma och hela nationen är lamslagen. Den kommande veckan innehåller inte bara sorg utan leder också till en mängd konflikter när drottning Elizabeth vägrar att se den omkomna prinsessan Diana som en medlem av kungafamiljen. Av den anledningen anser hon heller inte att kungahuset behöver uttala sig, en handling som får hela Storbritannien att ifrågasätta henne som drottning och medmänniska. Det är också upptakten till filmen The Queen med Helen Mirren i huvudrollen som drottning Elizabeth II av Storbritannien, en roll som hon spelar med övertygelse både utseendemässigt och karaktäristiskt.

Konservatism och konflikter

Utanför Buckingham Palace växer blomhögarna sig allt högre och bredden på blomhavet allt bredare. I samma takt ökar även pressen och kravet från folket och media att kungahuset ska göra ett offentligt uttalande om den tragiska händelsen. Men det förblir tyst. En drottning som har bestämt sig viker inte för vare sig folket eller medias åsikter. Eller?
Motpolen i dramat utgörs av premiärministern Tony Blair, som spelas av Michael Sheen, som är nytillträdd i sitt ämbete. Blair, som har en start tilltro till förändring och radikala metoder, delar inte de gammaldags åsikter som landets drottning har. Det leder till en maktkamp de båda statsöverhuvudena emellan och medan dagarna fortskrider är det Tony Blair som får fullt upp med att rädda drottningens anseende och person, bildligt talat, från folkets lynchning.

Humor och uppskattning

Man skulle kunna tro att ett drama av den här karaktären lätt blir stelt och fullständigt humorbefriat men så är inte fallet. Stephen Frears vet så klart inte exakt vad som sas men hans känsla och säkra öra för de olika tonfallen låter oväntade skratt och smått komiska situationer sippra fram ur de kungliga traditioner som för oss icke kungliga kan upplevas som rena galenskaperna. Filmen är gedigen och välarbetad, både när det gäller skådespelarinsatser och produktion. Den håller kort sagt precis så hög kvalitet som en film måste göra för att komma på tal som en Oscarskandidat. Helen Mirren nominerades, föga förvånande, till en Oscar för sin roll där hon bland annat tävlade mot Meryl Streep och hennes huvudroll i ”Djävulen bär Prada”. Filmerna har slående likheter mellan de båda huvudkaraktärerna; kläder utöver det vanliga, stora glasögon och silverperuk. Dessutom gömmer de båda två sina känslor bakom en fasad som verkar vara omöjligt att få att rämna. Rollkaraktären Miranda Priestley, som Meryl Streep spelade, kommer dock aldrig i närheten av Mirrens drottning Elizabeth, och det samma ansåg Oscarsjuryn som gav priset för bästa kvinnliga huvudroll 2007 till Helen Mirren.

Så vad tyckte då huvudpersonen i dramat, drottning Elizabeth själv, om det hela? Det sägs att hon bjöd in både Helen Mirren och Stephen Frears till lunch på Buckingham Palace. Något som, om det är sant, nog får ses som ett tecken på uppskattning från monarkens sida.

Comments are closed.